Om oss

Magnus Hansson

Mitt hundintresse startade på allvar för ca 10år sedan med min Rottisblanding Freja, en lydig kompanjon på appelplanen. Med goda ord från tränarna så ville jag ha en hund med högre kapacitet och valde därför att skaffa en renrasig dobermannhane Enzo – ett yrväder som jag inte var beredd på… Som unghund var han intensiv och okontaktbar men när han blev mer vuxen så kom också viljan att mäta sig med andra hundar och att skälla vid hundmöten.

Jag fick alla tips. Träna mer, aktivera nosen, tömma honom på energi osv men inget fungerade.Efter ett tag fick jag tipset om att höja rösten och ta tag i honom. Det fungerade en vecka sedan bet han mig. Jag hade då tagit klivet in i hunddagisvärlden och hade ett lite dagis med 6 burar. Där stod jag med en egen hund som inte gick att kontrollera och med en liten dagisflock.

Oron växte och situationen blev mer och mer ohållbar, ingenting fungerade av de träningstips jag fick och avlivningstankarna kom även om de smärtade ofantligt.

Jag var desperat efter en lösning, men vart fanns den? I samband med dessa tankar fick jag in ett par hundar på dagis som inte gillade varandra för att uttrycka det milt och här stod jag med flera hundar som var aggressiva och hade ingen lösning.

På tv hade man ju sett Cesar Millan och funderade om jag i hans metod skulle kunna hitta en lösning. Jag satte mig en helkväll och försökte lista ut vad han gjorde och kom fram till att han andades, var tydlig i sin energi och förväntade sig ingenting annat än att han skulle lyckas.

Väldigt desperat och ivrig att hitta en lösning så testade jag föra ihop en av de två aggressiva hundarna på dagis med mina egna hundar. Jag stod länge och andades innan jag sedan tog mod till mig att gå in i lägenheten.

Jag öppnade dörren och gick med bestämda steg in, rakt förbi mina egna hundar och vidare in mot sovrummet. Jag satte in hunden ifrån dagiset i sovrummet och stängde gallret.
Hjärtat började rusa men inget hade hände. Detta var början på att läsa och se på så mycket klipp jag kunde hitta om ledarskap och flockhantering.

Tiden gick och fallenheten för att jobba med hundar växte och växte. Jag gick en flockhanteringsskurs i Stockholm men fick nog nästan lika många frågor som instruktören själv, eftersom mitt område var ostabila hundar och hur man fick dem att fungera.

Idag har jag haft över 1 000 privata konsultationer och över 10 000 timmars flockhantering med min egen kärnflock (föräldrar och avkommor) och dagisflocken, som när den var som störst hade över 40 hundar.

Jag har hållit ett flertal föreläsningar inom hund både i Sverige och utomlands. Jag utbildar bl a i praktisk hundhantering med specialitet på utdömda hundar med grova avvikelser i både aggressivitet och rädslor.

Hundarna har gett mig så mycket och min riktiga läromästare Freja som idag är över 11 år, och fortfarande mig otroligt trogen, är den som har lärt mig flockens otroligt fina dynamik och deras språk.

Enzo min äldsta hane var den som tvingade mig att söka kunskapen, idag är han en helt underbar individ.

Storm är mitt minsta yrväder och hon är som en valp mot Freja och Enzo trots att hon har fyllt 6år!

Hannie och Buster, två avkommor som ägarna inte klarade av, och som jag då tog tillbaka har verkligen hittat sin plats i vår flock. Hannie har nu tyvärr fått somna in pga cancer, RIP, lärde mig hur flockens omhändertagare fungerar.

Att studera flocken har gjort att jag har lärt mig hundars eget språk, jag har knäckt koden till deras otroligt fina men komplexa sociala samlevnad, men mest av allt har denna kunskap gjort att jag vuxit som människa. Jag kommer alltid vara dem otroligt tacksamma för det.


Mia Engstrand

Som liten var min önskan om en egen hund stor. Men med svår allergi och två heltidsarbetande föräldrar så stannade känslan just bara vid en önskan och det skulle dröja många år tills jag kände mig vuxen nog att ta beslutet själv. Efter att ha studerat ”allergivänliga” raser på nätet, pratat med människor och även träffat olika raser i olika miljöer så fastnade jag till slut för den silkeslena och, i mitt tycke, ljuvliga Soft Coated Wheaten terriern. Candy kom till oss Påsken 1995. Vi blev fodervärdar och en snällare hund får man nog leta efter. Av allergin märktes inte ett spår, så länge jag tvättade henne regelbundet och inte lät henne vistas i sovrummet. Min första hund gav mig precis så mycket glädje som jag hade hoppats och sorgen visste inga gränser när hon 15 år senare somnade in efter sviterna av svår och akut Atros.

Det tog ett halvår, sedan gjorde Kerry Blue terriern Lisa entré i familjen. Om Candy var en mönsterhund så visade sig Lisa vara precis tvärtom! Kort sagt, en terrier ut i klospetsarna – på gott och ont. Med ett lynne som ända från valpstadiet kan beskrivas som kavat, kaxigt och dominant så blev kontroverserna större och större ju äldre hon blev och helt plötsligt blev det inte alls speciellt roligt att ha hund. Vi slet som djur för att dämpa henne. Vi provade olika metoder men misslyckades i samma takt som dessa metoder avverkades, en efter en.

Av en slump hörde jag talas om Magnus Hansson och efter en noggrann undersökning om hans filosofi och synsätt på hund så valde jag att kontakta honom. Det blev vändningen på de flesta av våra problem med Lisa och mitt hundägarskap nådde en helt ny dimension. Ur hjälpen och den nya kunskapen växte det sig så småningom fram ett stort intresse för hundpsykologi, och idag verkar jag inte bara som ”sidekick” till Magnus utan även som VD på bolaget Care4Dogs. En utmaning som bl a lärt mig mycket om vikten av att komplettera varandra. För om Magnus är den stora entreprenören och visionären i företaget så är jag handbromsen och administratören där vi anser att båda egenskaperna behövs för en optimal utveckling. Med vår samlade erfarenhet och kompetens hoppas vi därför på att du ska känna dig välkommen och trygg i att kontakta oss.

Vårt mål är att alltid bemöta dig och din hund på de allra bästa av sätt!